Per Hasselberg

Skulptören Per Hasselberg (1850 – 1894) gjorde sitt första större framträdande på Salongen i Paris 1880 med verket Tjusning. Samma år påbörjade han arbetet med Snöklockan – vars originalgips inköptes av prins Eugen 1943 – som 1881 visades på Parissalongen och belönades med ett hedersomnämnande. Detta blev Per Hasselbergs genombrott som konstnär och han fick flera beställningar. Det är en idealiserad naturalistisk skildring utförd i smäktande, mjuka linjer. Skulpturen symboliserar ett uppvaknande, eller snarare två: dels vårens, när den sliter sig ur kung Bores grepp och dels flickans utveckling mot kvinna. Den uppåtdrivna rörelse som framkommer i handen som förs mot tinningen visar på det uppvaknandets fenomen som flickan genomlever.

Per Hasselberg var livet ut trogen den stil han skapat med Snöklockan: graciösa gestalter, ofta i motsatsrika ställningar, framställda i rena linjer. Under sina sista år i livet koncipierade Per Hasselberg fyra större arbeten varav två ingår i prins Eugens konstsamling: Grodan (1887-90) och Näckrosen (1889-92). Båda skulpturerna visar liksom Snöklockan en ung kvinna. Vi ska komma ihåg att dessa motiv utfördes under den oscarianska och pryda era, då den nakna människokroppen inte fick – eller kunde – skildras enbart för dess skönhets skull. Ett allegoriskt syfte var av nöden.

Näckrosen – den unga kvinnan – ligger utsträckt på ett stort näckrosblad i vattnet, omgiven av ytterligare näckrosor. I vattnet kan ses gubbhuvuden, symboliserande vattenväsen som exempelvis Näcken. Grodan är yngst av de unga kvinnor Hasselberg framställt. Hon är i 15 årsåldern och har avbildats i en ovanlig pose, sittande som en groda. Framför sig på marken har hon dessutom en liten groda. Utförandet är dock strikt naturalistiskt. Grodan kan ses som en symbol för de tidiga tonårens spirande kvinnlighet.