Park och trädgård

I ett brev till Erik Werenskiold skriver prins Eugen 1901:

”Näst efter konsten tror jag blomster är min största glädje.”

 

Parken

Egendomen Waldemarsudde omfattar 70 000 kvadratmeter, på tre sidor omgiven av vatten, med en rik och omväxlande vegetation. Klippor, sandmarker, ängar och lövträd pryder egendomen. Barrträd och ormbunkar var prins Eugen däremot inte så förtjust i och lät därför ta bort dem. Han ville behålla områdets parkkaraktär och rabatterna är koncentrerade kring stora husets framsida och framför galleribyggnaden. Mot sjösidan lät prinsen göra två stora terrasser, en övre och en nedre. Han planterade också en del nya träd, som en rad popplar vid strandkanten och kastanjer uppe på terrassen.

I prinsens bibliotek finner man bland annat en del trädgårdslitteratur från exempelvis England och skisser över hur terrasserna skulle se ut. I ett brev finns noggranna anvisningar om vilka blommor som ska planteras, vilka färger de ska ha och hur de ska kombineras. Eugen tyckte bäst om blått, vitt, gult och rosa och föredrog blommor som betraktades som gammaldags för hans tid. I några brev avsända från Turnbridge Wells i södra England 1901, skickar prinsen fröpåsar och noggranna instruktioner för sådd och plantering. Till exempel föreslår han blandade tagetes, en blomma som vid den tiden betraktades som gammaldags och kallades ”sammetsblom”.

Skulpturerna i parken

Parken är rik på skulpturer. Alla skulpturer är inköpta av prins Eugen, ofta för den utvalda platsen. Nike från Samothrake, en kopia från Louvren i Paris, inkomponerades i trappan redan när huset byggdes 1905. Bland de tidiga förvärven finns också Auguste Rodins Tänkaren på slottsterrassen och Carl Milles Örnar flankerande slottets forna huvudentré. Norr om slottet står den kraftfulle Herakles av Antoine Bourdelle och spänner sin båge i jakten på de stymfaliska fåglarna. I ett blomsterkvarter på sjösidan fungerar Carl Milles Triton som fontän.

1. Herakles, Antoine Bourdelle 2. Örnar, Carl Milles 3. Kvinnohuvud, Christian Eriksson 4. Den unge Carl von Linné, Carl Eldh
5. Gossen med fisken, Andrea del Verrocchio 6. Tänkaren, Auguste Rodin 7. Triton, Carl Milles 8. Nike från Samothrake, Okänd konstnär
9. Djurgården, Teodor Lundberg 10. Näckrosen, Per Hasselberg 11. Grodan, Per Hasselberg 12. Bågskytten, Carl Milles
13. Karl Nordström, Carl Eldh 14. Skörden, Ivar Johnsson 15. Prins Eugen, Ivar Johnsson 16. Dansande faun, Okänd konstnärs

 

På galleriterrassen är Per Hasselbergs Grodan placerad och Bågskytten av Carl Milles står på en antik hög kolonn. Eugens konstnärskollega, tillika Konstnärsförbundets mångårige ordförande Karl Nordström, har porträtterats i brons av Carl Eldh. Vid en liten damm nere vid strandpromenaden ligger Per Hasselbergs allegoriska kvinnofigur Näckrosen.

Gamla Huset

På området finns det så kallade Gamla Huset som tillhör den äldsta bebyggelsen på Waldemarsudde. Huset fick sitt nuvarande utseende under 1780-talet, när Waldemarsuddes dåvarande ägare Carl Magnus Fris lät bygga om den äldre knuttimrade parstugan som antas ha legat på denna plats. Huset är vinkelbyggt i två våningar, är mörkgult till färgen och har ett brutet tegeltak. Detta trähus tjänade som sommarbostad åt Carl Magnus Fris och senare under 1800-talet åt den nye ägaren, familjen Johan Bergman Olsson. På 1880-talet bodde här familjen Bergman Olssons arvingar, av vilka prins Eugen hyrde ett rum första gången hösten 1892.

Efter förvärvet av egendomen Waldemarsudde 1899 disponerade prins Eugen hela huset i väntan på att slottet skulle bli färdigbyggt. Efter en genomgripande renovering invigdes Gamla Huset 1965 som museum, och lagom till år 1998 då Waldemarsudde firade sitt 50-årsjubileum som offentligt museum, renoverades huset på nytt och väggarnas originalfärger togs fram.

Gamla huset håller öppet på söndagar kl. 12.00-16.00 i samband med vår verksamhet för barn och unga under vår och höst.

Övriga byggnader

Förutom Gamla Huset och huvudbyggnaden finns ett antal andra hus inom området. Åt öster ser man den stora Linoljekvarnen som uppfördes 1785. Här finns också det faluröda stallet som nu används som verkstad och personalutrymmen. Mittemot stallet ligger garaget, där prinsen hade sina bilar. Här ligger också en liten sjöbod från tidigt 1800-tal. Längst österut ser vi Kvarngården som genomgick en omfattande renovering 1994-95. Innanför Ferdinand Bobergs vita grindar ligger det gröna Ektorpet. I enlighet med prinsens önskemål i hans testamente finns där nu ett café.