Textila verk av Eva Ek-Schaeffer visas på Waldemarsudde
2021-04-12

Textila verk av Eva Ek-Schaeffer visas på Waldemarsudde

Eva Ek-Schaeffer är med sitt måleriska, berättande och poetiskt uttrycksfulla bildspråk en av Sveriges mest uppmärksammade textilkonstnärer. Hon föddes i Gällivare 1941, studerade vid Textilavdelningen på Konstfack 1962–67 och vid Handarbetets Vänner 1968–69. Till hennes inspirationskällor hör bland annat den medeltida gobelängkonsten, verk av de nordiska textilkonstnärerna Hanna Ryggen och Edna Martin samt dans som konstform. Eva Ek-Schaeffer arbetar i en klassisk gobelängteknik med handspunnen ull, lin och silke, som hon färgar själv med växtfärger. Hon har haft ett flertal separatutställningar i Sverige och utomlands, deltagit i många samlingsutställningar samt bidragit med ett flertal större offentliga textila utsmyckningar runtom i landet. År 2001 hade Ek-Schaeffer en bejublad utställning här på Waldemarsudde, som nu tjugo år senare följs upp av denna koncentrerade presentation av tre uttrycksfulla bildvävar tillkomna mellan åren 1999 och 2018.

Mnemosyne (Minne) från 2018 har en titel som syftar på Minnets gudinna i den grekiska mytologin. Till bildvävens motiv har Ek-Schaeffer särskilt hämtat inspiration från förintelseöverlevaren Emerich Roths böcker och livsgärning. Bildvävens motiv återger Raoul Wallenbergs kamp för att befria judar i Budapest, åren 1944–45. I verket ses Raoul Wallenberg när han utdelar skyddspass, men också godsvagnarna som transporterade judar till koncentrationslägren. Judiska namn, däribland familjemedlemmar till Emerich Roth, påminner om alla människor vars liv orättfärdigt släcktes av nazisterna. Hammaren och skäran, som skildras upptill till höger i verket, syftar på sovjetmaktens förtryck och tillfångatagandet av Raoul Wallenberg. Bildvävens mättade djupt blå och röda nyanser, bidrar till uttryck av dramatik och djupt allvar. Bildväven Minne påminner om att förintelsens övergrepp aldrig får glömmas, och aldrig upprepas.

Tiden (1999–2000) är en lyrisk bildväv i olika blå och grå nyanser med inslag av bland annat röda och gula toner. De svävande formationerna i verket kan leda associationen till solen, månen och jorden i en oändlig rymd, men också till en klocka som saknar både urtavla och visare i en sfär av planeter där tid och rum upphört. Som inslag i bilden skildras ett timglas, en segelbåt, en fullmåne och ett flertal vackra blommor och blad i kransliknande former. Utan en påtaglig berättelse, och med sitt gåtfulla uttryck, skiljer sig denna visionära bildväv från många andra av konstnärens mer berättande textila verk.

I Vattenvagga (2004–2009) är musik och vattenvågor parallella uttryck, och de skildras rytmiskt och koloristiskt nyanserat. Konstnärens tankar om musik, vatten och en vagga, är utgångspunkter för bildvävens motiv. Ett litet barn, som tycks ha lämnat sin vagga, skänker en teckning till en kvinna i verket. Kvinnan, eller modern, håller ömt en gitarr i famnen, vars strängar skildras som tårar. Hon svävar som i en egen sfär, omgiven av minnen av ett barn och av tröstande musik. Verkets uttryck av ömhet och förtröstan förstärks av en ljus kolorit och lekfull komposition.

Verken visas i Bernadotterummet 17 april tom 3 oktober.