GÖSTA SANDELS 23 oktober 1999 - 9 januari 2000 Gösta Sandels tillhörde de konstnärer som inledde den moderna konsten i Sverige 1909 genom en utställning i Hallins konsthandel på Drottninggatan, Stockholm. Kom hit till Paris! De hade hörsammat stridssignalerna från en lite äldre kamrat, Birger Simonsson som blev deras ledare i början. Signalerna löd: Kom hit till Paris, det är här det händer! Här finns en som heter Matisse, som ska öppna en skola!! Varpå allihop störtade till Paris för att lära av trollkarlen Matisse, kallad Vilddjurens konung. Inte Gösta Sandels. Han hade varit i Paris flera gånger förut men inte för att lära av Picasso eller Matisse utan för att studera en äldre mästare som Delacroix, fullblodsromantiker liksom han själv, skildrare av katastrofer och lejons kamp i öknen med glödande färger. I Spanien hade han upplevt El Grecos extatiska konst med förryckta proportioner under åskblå himlar. Andra förebilder var van Goghs landskap under glödande solar i Sydfrankrike och Edvard Munch, kärlekens, ensamhetens och dödens målare. Självironiskt kallade Gösta Sandels sig reaktionär, i meningen att han var främmande för mycket i den moderna konsten, den store Matisse t ex, som de andra beundrade gränslöst. Vardagen var ingenting för honom, en drömmare både i livet och konsten. Hans motiv var havet i storm, oåtkomliga sjöjungfrur, ryttare under hotande moln, människor på väg bort, vart? Hans landskap var Bohuslän. Liksom Baudelaires berömda albatross trivdes han bäst uppe bland molnen och inte på vardagens hala skeppsdäck. Sandelsblått Efter vandrings- och läroåren före första världskriget flyttade Gösta Sandels 1914 till småstaden Kungälv utanför Göteborg, där han bodde i två år, delvis tillsammans med Birger Simonsson. Det blev hans konstnärligt lyckligaste tid. Där hade han motiven, Göta älv, Bohus Fästning, den idylliska småstaden och på somrarna det Bohuslän han älskade. Där blommade koloristens färger: intensivt blått, "Sandelsblått", lackrött, buteljgrönt. I Fiskebäckskil träffade han den kvinna som blev hans ideal eller kanske rättare stämde med hans ideal, som han sedan målade många gånger. Elaine hette hon och efter mycket enträgen uppvaktning gifte de sig 1917. Samma år flyttade han till Stockholm och hon kom efter. Men för hans konst blev inte Stockholm den förnyelse han antagligen hoppats på efter åren i Kungälv. De stora utställningarna på Liljevalchs 1916 och 1918 av hans egen generation blev för hans del inga framgångar - de inhöstades av kamraterna Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Leander Engström m fl. Granada, hans drömmars mål Därför var det en stor lättnad att våren 1919, när kriget äntligen var slut, resa ut i Europa. Målet var Spanien som betytt så mycket för honom. Men resan blev kort. I augusti insjuknade han i tyfus i Granada, hans drömmars mål. I feberyrsel kastade han sig en natt ut genom hotellfönstret och bröt ryggen, avled efter några dagar. Elaine fick resa ensam hem. Riddar Drömmare av sol och snö, blåa kungarikens herre Så blev han inte mer än 32 år gammal och hans konst inte mer än en torso. Ändå hann han med märkvärdigt mycket, denne flitige drömmare. Det kan man se på den utställning som i höst visas på Waldemarsudde och sedan skall gå vidare till Norrköpings konstmuseum, Göteborgs konstmuseum och Bohusläns museum i Uddevalla. Ett femtiotal oljemålningar plus teckningar och grafik, allt åstadkommet under de tio år, 1909-1919 som Gösta Sandels fick verka. Av sin norske konstnärsvän Henrik Sörensen, i en dikt skriven vid hans död, kallades han "Riddar Drömmare av sol och snö, blåa kungarikens herre". De orden har givit namn åt den bok som Bengt Lagerkvist skrivit om Gösta Sandels och som nu i samband med utställningen publiceras på Bokförlaget Atlantis. Bengt Lagerkvist berättar om Gösta Sandels i Stora Gallerisalen, torsdag den 6 januari kl 13.00. Föredraget ingår i entrépriset. Det finns således inga biljetter att köpa eller platser att boka så först till kvarn… Om boken...