MYT OCH LANDSKAP Unionsupplösning och kulturell gemenskap 3 september 2005 - 8 januari 2006 Unionsupplösningen mellan Sverige och Norge ägde rum för 100 år sedan, vilket har givit upphov till återkommande minnesmanifestationer av olika slag. För Waldemarsuddes del har året 1905 en ökad betydelse genom att prins Eugen detta år flyttade in i det nybyggda slottet på Waldemarsudde. För att markera dessa viktiga händelser har en ny utställning "Myt och landskap" producerats i syfte att spegla de båda ländernas kulturella gemenskap. Utställningen invigs den 1 september i närvaro av de svenska och norska kungaparen. Waldemarsuddes svensk-norska projekt har antagit formen av en konstutställning integrerad i prinsens egen miljö. Hans hem var en furstlig boning, där släktminnen nästan omärkligt sammanvävts med den ljust hållna inredningen. För att mer osökt kunna erinra om unionstiden har den kungliga släktens närvaro i Waldemarsuddes sällskapsvåning förstärkts med en serie målade porträtt, medan Eugen själv ägnas en särskild presentation i sin egenskap av den självständigt tänkande unionsprins han var. I sin andra djupare liggande identitet var Eugen en bildkonstnär med ett starkt engagemang i svenskt och norsk kulturliv och för att vidga perspektivet vid iscensättningen av "Myt och landskap" har steget tagits mot galleriet, som prinsen låtit uppföra enbart för konstens skull. Av många möjliga val har det här varit särskilt lockande att göra en bred presentation av teman som under unionstiden vuxit fram i samspel med den skandinaviska halvöns natur: fornnordisk mytologi och landskap. En central plats i utställning intas av de norska konstnärerna Peter Nicolai Arbo, Johan Christian Dahl, Johan Fredrik Eckersberg, Hans F. Gude, Theodor Kittelsen, Erik Werenskiold, Peder Balke, August Cappelen, Thomas Fearnley, Otto Sinding och bland de svenska, förutom prins Eugen, Marcus Larson, Carl XV, August Malmström, Mårten Eskil Winge, Bengt Erland Fogelberg, Fredrik Westin, Gustaf Cederström, alla verksamma under 1800-talet. Det har varit angeläget att utställningen "Myt och landskap" ger plats också åt tolkningen av naturen som förutsättningen för vår existens. Genom sina landskapsbilder sätter den samtida norske konstnären Einar Sigstad åskådaren på prov genom att tillföra ett artificiellt moment som ställer frågor om den inte alldeles självklara relationen mellan naturen i sitt orörda skick och det som handlar om vårt bruk av naturen. För hans landsman Patrick Huse framstår August Cappelens och Peder Balkes måleri som ständigt närvarande genom sitt naturbegrundande förhållningssätt. Genom sina miljöpolitiska insikter öppnar Huse ett större fält där även konstverk från det förflutna fortfarande har något att säga oss. Att sammanställa prins Eugens Molnet med den svenske konstnären Peter Fries landskap av betydligt yngre datum ger en annan dimension åt det nordiska landskapsmåleriet. Moln är ombytliga modeller, lär Eugen ha sagt i övertygelsen om att naturiakttagelsen inte känner några nationella gränser. Så förhåller det sig också med Peter Fries genomreflekterade landskap men med den skillnaden att hans svävande projektioner av jord och luft äger en poetisk fjärrverkan som möter oss med en knappt märkbar förskjutning i relation till det äldre stämningsmåleriet - ett tonsteg som förlänger och berikar klangen från det förflutna. Till utställningen produceras en rikt illustrerad katalog med texter av historikern Torbjörn Nilsson, konsthistorikern Tomas Björk, konsthistorikern och författaren Bo Grandien samt Waldemarsuddes överintendent Hans Henrik Brummer. Utges på Carlssons förlag.