KLEOPATRA - ARIADNE identitet och förvandling 11 oktober - 8 februari 2004 Höstens stora utställning på Waldemarsudde tillägnades den vatikanska skulpturen Ariadne, tolkad av konstnärer från renässans till nutid. Denna mytiska kvinnogestalt har också inspirerat Ulrik Samuelson till installationen "Sleeping Partners" som visas i Stora Gallerisalen. I Vatikanen i Rom finns flera av konsthistoriens stora ikoner: Laokoon, Apollo Belvedere, Torso Belvedere samt Ariadne. Genom sekler har den sistnämnda kvinnogestalten blivit föremål för åtskilliga betraktelser. Men hennes rätta identitet har inte alltid varit given. När Ariadne 1512 installerades i påven Julius I1:s statyträdgård uppfattade den som en framställning av den döende egyptiska drottningen Kleopatra. Till denna tidiga epok i skulpturens historia hör den i utställningen visade målningen "Källnymf" från 1537 av den tyske renässansmästaren Lucas Cranach d.ä. Först mot slutet av 1700-talet ifrågasattes Kleopatra-benämningen av forskningen som fastställde hennes rätta identitet som Ariadne. I den grekiska mytologin var Ariadne dotter till kung Minos på Kreta. Hon flydde med Theseus därifrån men blev kvarlämnad på ön Naxos, där Dionysos fann henne sovande och därefter upphöjde henne till sin gemål. Det är i sovande tillstånd vi finner henne avbildad i den kända marmorskulpturen i Vatikanen, av vilken en bronsavgjutning gjordes på 1540-talet. Det är bronsen som tjänat som förlaga till den monumentala gipsskulptur, inlånad från Nationalmuseum och inköpt till Sverige 1866, som visas på denna utställning. Ariadneskulpturen har en central placering i Stora Gallerisalen, där Ulrik Samuelson runt henne skapat en installation - "Sleeping Partners" - fylld av atmosfär och gåtfull mystik. Efter en 500-årig vandring genom konsthistorien far betraktaren nu möjlighet att uppleva den mytiska kvinnogestalten i ett helt nytt ljus. Myten om Ariadne har fascinerat konstnärer i alla tider, från renässansen fram till våra dagar. Bland det äldre materialet visas verk av Henri Fantin-Latour, Gerhard von Kügelgen och Evelyn de Morgan. Dessutom visades ett par verk av den svenske konstnären Adolf Ulrik Wertmüller, som efter en 20-årig vistelse utomlands återkom till Stockholm 1783 med en skiss i bagaget. Motivet var "Ariadne liggande på stranden av ön Naxos" och på utställlningen visades både skissen och den färdiga målningen. En mer uppsluppen scen från 1913 står den tyske konstnären Lovis Corinth för, då han med ett från barocken lånat formspråk skildrat hur Ariadne inför bröllopet med Dionysos uppväcks av Bacchus med följe. Strax innan målningen påbörjades publicerade Hugo von Hofmannsthal sitt libretto till "Ariadne på Naxos" (1910), en opera tonsatt av Richard Strauss som uruppfördes 1912 i Stuttgart. Ariadnemotivet har fortsatt att locka och gäcka konstnärer till vitt skilda tolkningar. Till de mer uppfinningsrika framställningarna hör den italienske surrealisten Giorgio de Chiricos otaliga variationer med den antika Ariadneskulpturen inplacerad på en italiensk piazza. Det är en av dessa målningar som varit utgångspunkt för en målning av Andy Warhol från 1982 som visas på utställningen, i vilken motivet upprepas fyra gånger. Även Picasso och Matisse har vid flera tillfällen knutit an till motivet. Picasso har i en svit grafiska blad riktat in sig på Minotaurosmyten, medan Matisse varierat Ariadnetemat och i utställningen visas ett stilleben som i sig är ett koloristiskt mästerverk. I samband med utställningen utkom en katalog, "Kleopatra bli Ariadne - identitet och förvandling", författad av Hans Henrik Brummer, Jole De Sanna och Magnus Olausson. Katalogen är utgiven på Carlsson Bokförlag, tryckt i Värnamo 2003 och finns att köpa i butiken.