DEN TIDIGA FOTOGRAFITEKNIKEN Leif Wigh Under 1880-talet kom ett nytt negativmaterial ut på marknaden. Ett negativ som kom att locka även icke-fotografer att börja fotografera. Från sent 1850-tal fram till 1880-talet användes våtkollodie-metoden för att framställa negativ. Fotografen fick själv tillreda det ljuskänsliga kollodiet på platsen för fotogra-ferandet. Vid utomhusfotograferingar blandades kollodiet till i ett mörkrumstält och tippades i dunklet ut på en sned-ställd glasskiva. Glasskivan fördes därefter in i en kassett som i sin tur applicerades på den i förväg inställda kameran. Torkade kollodiet upphörde ljuskänsligheten så fotografen hade bara ett fåtal minuter på sig för exponering och framkallning av negativet. Våtkollodienegativet (populärt kallad våtplåten) exponerades i fuktigt tillstånd. Förfarandet var krångligt och omständligt. Ateljéfotograferandet skedde i dagsljus eftersom elektrisk belysning ännu inte tagits i bruk. Vatten till kemikalieblandningen hämtades med hink i närmaste brunn. 1880-talet blev en övergångstid när en ny typ av negativ marknadsfördes. Det nya, torra negativet också det på glas (torrkollodienegativet, folkligt benämnt torrplåten) fabrikframställdes till skillnad mot det tidigare negativet. Innovationen kom att locka mängder av människor världen över att börja fotografera. Negativen framkallades hos en fotograf eller i fotobutiken. Amatörfotograferandet tilltog och särskilda amatörfotografföreningar bildades. I Sverige bildades 1888 Fotografiska Föreningen i Stockholm som kom att ha stor inverkan på utvecklingen av fotografi som bildkonst i Sverige. Under det sena 1880-talet och tidiga 1890-talet använde prins Eugen torrkollodienegativ på glas. Under resorna hade han kameran med i bagaget och fotograferade intressanta utsikter eller den lokala befolkningen. Negativen framkallades av regionala fotografer som även framställde fotografier på albuminpapper (Albumin=äggvita som tjänstgjorde som bindemedel på papperet för de ljuskänsliga silversalterna). Dessa bilder utfördes i direktkontakt med negativet. Negativet lades tillsammans med fotopapperet i en kopieringsram som placerades i dagsljus. Bilden framkallades av solljuset och fixerades direkt därefter i ett fixeringsbad. Efter torkning pressades bilden så att papperet inte krullade sig. Förstoringar förekom mer sällan. Under 1890-talet kom ytterligare en uppfinning: rullfilmen på celluloid. Prinsen skaffade sig även en kamera för denna negativsort. Filmrullen gav hela 100 stycken kvadratiska mer eller mindre lyckade exponeringar. Vid sommarvistelser på Tyresö eller Sundbyholm fotograferade prins Eugen en rad naturmotiv. Några av dem kom senare att användas som förlagor till målningar. Prinsen fotograferade även i sällskap med sin svägerska kronprinsessan Victoria vars bilder senare uppmärksammades även utanför den trängre hovkretsen. De nya torra negativen lockade också, framförallt, amatörfotografer att skapa konstfotografier. Piktorialismen, fotografins första konstriktning uppstod i Europa under sent 1800-tal. Piktorialismens ideal var viss avståndsoskärpa vilket resulterade i diffusa fotografier med dova slutna ytor och få valörer, ibland framställda med ljuskänsliggjort akvarell- eller kolpulver på akvarellpapper. Ett skäl var att de diffusa bilderna påminde om teckningar och etsningar vilka hade högre status än fotografiet vid den tiden. I prins Eugens bilder finns inga tecken på att han skulle ha inspirerats av den piktorialistiska vågen. Som medlem i Fotografiska Föreningen var han säkert medveten om de piktorialistiska idealen, men delade dem inte. Han invaldes i föreningen som hedersledamot liksom kronprinsessan Victoria i samband med den stora utställningen 1894 i Industripalatset i Stockholm.