|
ERNST
JOSEPHSON 1851 - 1906
Carl
Larsson engagerade sig helhjärtat i opponentrörelsen och revolten mot Konstakademien
i Stockholm. Han
Under 1880-talet förde Ernst Josephson de svenska opponenternas
talan mot Konstakademien i Stockholm och blev en självskriven medelpunkt i den
nordiska konstnärskolonin i Paris, den "nya konstens källa" som han kallade staden
i en dikt.
Det var efter sitt första besök i Paris år 1874 som Josephson
med fin inlevelse började måla porträtt av vänner och anhöriga, porträtt präglade
av den franska kolorismen. Sommaren 1880 målade han det inkännande porträttet
av modern, Gustava Josephson, som han stod nära. Porträttet skänktes år 1940 till
prins Eugen av Josephsons systerdotter Gelly Marcus, för att prinsen "var den
första och på den tiden den enda, som uppskattade och ville förstå Josephsons
konst och begåvning", som hon skrev i ett brev till prinsen. Eugen replikerade:
"Den kommer att bli en av pärlorna på Waldemarsudde där den på ett utmärkt sätt
kompletterar min samling av Josephsons konst."
Efter ett psykiskt sammanbrott
i Frankrike omkring 1888, fick Ernst Josephsons produktion en annorlunda inriktning.
I detta går det konventionella bildseendet mot sin upplösning utan att det underliggande
akademiska idealet överges. Hans insatser under denna sjukdomstid präglades av
stor inlevelse och fantasi och kom på många sätt att inspirera 1900-talets svenska
modernism.
Strömkarlen Ett motiv som engagerade Josephson starkt
var Näckentemat som han avbildade i flera målningar. Ingenstans upplever man konstnärens
pendling mellan romantik och realism så starkt som i dessa bilder. 1884 målade
han, efter levande modell, Strömkarlen i norska Eggedal, en målning som har sin
självskrivna plats på Waldemarsudde. Att målningen 1893 erbjöds i gåva till Nationalmuseum
av prins Eugen men avböjdes under uppseendeväckande former av Statens inköpsnämnd,
väckte på sin tid upp starka känslor. Istället fick den en permanent placering,
infälld i väggen, i prins Eugens egen Salong på Waldemarsudde. Strömkarlen kan
ses som en symbol för ett visionärt och samtidigt tragiskt konstnärsöde.
|
 Övriga
verk i Waldemarsuddes samlingar
|
|
