Välkomman till målaren Evert Lundquists ateljé




Flicka med gul fond. 1983

4 juni - 10 oktober 2004
Waldemarsudde uppmärksammar hundraårsminnet av Evert Lundquists födelse 1904, med en representativ utställning som omfattar drygt 70 målningar.
I utställningen visas måleri från olika perioder av Lundquists liv och konstnärliga produktion, från de tidiga årens sökande till de sista årens i det närmaste ljusupplösta målningar. Med sitt konstnärskap täcker Lundquist in nästan hela 1900-talet. Av de verk som visas kan som exempel nämnas Jardin du Luxembourg från 1933, en målning som Lundquist beskrivit som "min första helt självständiga målning"; flera versioner av motivet Vågen som han arbetade med under 1940-talets början, men också vid 1960-talets slut. Två målningar från sent 1930-tal, Skottet och Fête Champetre, får representera skapandet under den depression Lundquist då drabbats av, och där han närmat sig Ensor och Toulouse-Lautrec i sitt uttryck. I utställningen visas ett flertal exempel på målningar föreställande enkla vardagliga ting- spade, yxa, stege och stol. Lundquist fascinerades av tingen och målade oftast bara en sak, han ville träffa ett föremål i taget. De till synes enkla motiven sublimeras hos Lundquist och framstår som dyrbara föremål.

Till utställningen har producerats en illustrerad publikation med texter av Ulf Linde, biografiska uppgifter samt en verkförteckning.

Evert Lundquist (1904-1994) studerade konst i både Stockholm och Paris. 1934, i brytningen mellan Matisseeleverna och den dominans som Sven X:et Erixson och Albin Amelin bland andra kom att få, debuterade han med en utställning i Konstnärshuset i Stockholm. Det stora genombrottet kom med en utställning på Konstakademien 1944. Med tiden fick Evert Lundquist en position i det internationella konstlivet och han hade flera utställningar utomlands. I sitt måleri reagerade Lundquist mot det konstruktivistiska, det abstrakta i konsten och måleriet uppvisar en sinnlig färgbehandling, färgen var för Lundquist inte enbart visuell. Med färgen, med de ofta kraftiga penseldragen, byggde han bilder med en närmast tredimensionell yta. Omkring 1980 får den pastosa färgmassan, hans signum sedan trettiotalet, stå tillbaka för en enklare och mer koncis teknik, färgerna blir tunnare, ljusare och renare; detta på grund av att konstnärens syn försämras. Som Ulf Linde beskrivit det ville Evert Lundquist vara en "ljusets, färgens och volymens bonde". Måleriet var hans liv, och det var inte enbart ett enkelt liv utan också en kamp.

Pressbilder